fb


2012-07-22 17:20

Det sanna tillståndet för landets självständighet: Vad står USA för idag?

| Mer

Internationellt

Det sanna tillståndet för landets självständighet: Vad står USA för idag?

Även i år har 4 juli passerat och amerikaner har viftat med sina flaggor och druckit öl, men kommer amerikanen att sluta att fundera över vad det här landet egentligen grundades på och vad dess medborgare kämpade för? Det är kanske just en sådan dag av alla dagar som det borde skänkas en eftertanke.

4 Juli – självständighetsdagen – ingen annan händelse  i USA firas som denna, mot illojalitet och lojalitet, suveränitet och olydnad eller förening. USA, ett land som föddes av protester, som slagit in på ett apatiskt beroende som ständigt förväntar sig fördelar för egennytta, helt ointresserad av att bidra kollektivt. Egennytta har alltid haft ett större värde än det mänskliga och kollektiva värdet för USA och dess politiska debatter har endast lite hopp om någon verklig relevant diskussion. Detta visas genom att mindre än hälften av amerikanarna själva rösta.  

Den amerikanska revolutionen började på grund av koloniala svar från ett avlägset parlament, och kung där allmänheten inte hade någon representation. Ett själviskt imperium, totalt döv för växande egenintressen. Kolonister klagade över för höga skatter och kontroll för att kungen med lojala undersåtar till kronan aldrig hade för avsikt att införa absolut självständighet. Väpnade upplopp i Boston besvarades snabbt med brittiska trupper. Så småningom utförde kungen av England en proklamation att förtränga koloniala uppror, detta var ett definitiv meddelande att de amerikanska kolonister inte var annat än att likställas med förrädare, något som resulterade i ingenting annat än att de försummade sin lydnad mot hans styre. Hans dekret talade endast om hängivenhet och lojalitet och gav inget sammanhang. Ett år senare, den 4 juli, möttes hans syfte av ”självständighetsförklaringen.” Kriget som kom ansågs som en rättvis sak för frihet, men i själva verket var det en konflikt över lojalitet och en given röst. ”Vi blev fria hördes det även om det fanns de som fanns kvar i träldom.” Det hela expanderade, alla oberoende av varandra kämpade för saken om ett utträde, men som senare med våld återförenades, har uthärdat som ett land och som består av olika former av radikal politik, varit polariserat som röda stater och blåa stater, men har lyckats att hålla landet samman och förblev en nation.

Det var den 4 juli 1861, som dåvarande president Abraham Lincoln sände ett meddelande till kongressen och ber dem om en finansiering av kriget mot splittring, och det var den 4 juli 1863 som General Lee drog sig tillbaks från Gettysburg, ett nederlag som federationen aldrig skulle återhämta sig ifrån och som har satt djupa spår i människornas medvetande. Två år senare svor General Lee en trohetsed till konstitutionen av USA igen. Löftet till trohet skrevs av en baptist 1892 utan att nämna religion, utan om en nation odelbar med frihet och rättvisa för alla. Det var 62 år senare som ”under Gud” fick sitt fäste bland politikerna. Invandrare till USA måste svära och avsäga sig all form av lojalitet och trohet till sina hemländer, med en sann trohet till konstitutionen och Förenta staterna när de erbjuds ett medborgarskap i USA. Den militära eden anger också en lojalitet specifikt för samma handling, tillräcklig att dö för. Det är konstitutionen som definierar amerikanens tro, stolthet och hängivning till nationen. Den gemensamma lagen är inte alltid att likställas med sunt förnunft, men rätten att rösta var i allt väsentligt vad nationen byggdes på, även om det tog landet hela 82 år för att möjliggöra rösträtt åt amerikaner oavsett hudfärg och hela 132 år för att kvinnor skulle få sin rösträtt.

”De dog för oss,

Och vi bör fråga oss,

Om vi har någon tanke med,

att vi befinner oss i Afghanistan,

värd att offra livet”            

Vi samlas i mässan, vänta på mörkret, vinka åt vår flagga, men kan vi under det här året utvärdera vårt verkliga tillstånd för landets självständighet. Representerar våra valda representanter verkligen oss i en tid av företagens makt? Hur har egentligen den dogmatiska religionen påverkat politiken? Hur oberoende är vår information? Vilka friheter står på spel? Och inte minst av allt vad är det vi alla starkt tror att vi ge våra liv för? I grunden borde det vara samma övertygelse som vi är villiga att ge andras liv för, något som jag är övertygad om att det inte gör.

Amerikaner har varit i krig i tio år, men få av dem har kämpat i den, samtidigt har landet aldrig slutat att föra krig utan har alltid varit en aktiv aktör i att ge stöd åt endera håll, det var med allierade mot Tyskland och Japan, det har varit mot Ryssland med stöd till frihetskämpar som Osma bin Ladin och många andra finns. Kriget har dock kommit allt närmre nationens egna gränser.

En soldat minns den 4 juli 2005, som deltagit i Irak. ”Murbruk föll av husen bredvid vår bas, avskakat damm från sandsäckar täckte våra fönster, och vi sjöng vår nationalsång med en känsla av att vi soldater, amerikaner var de som slutligen förstod vad det hela handlade om. Vi försvarade det nya Irak från sin fiender, och vi var också ett imperium som en del irakier kämpade i för sin egen självständighet”, men så fel vi hade, vi hade inte förstått något av detta.

Under den gångna veckan har minst elva amerikaner dödats i Afghanistan, även de hade lovat trohet, svor en ed, var soldater i en volontär kraft, de dog för nationen och många ställer sig frågan om nationen och vad står landet för i Afghanistan för alla som ger sitt liv. Var de ett offer med landets konstitution eller fyllde de enbart luckan till vissa av ledarnas självbelåtenhet?

Vore det inte dags att amerikaner börjar använda sin stolthet genom att fråga sig vad är det egentligen vi kämpar för? Sedan andra världskriget har över 100 000 soldater dött i något form av krig eller inblandning, men vi har aldrig hört någon säga ” vi har också kämpat för andras frihet”.

I en dag som denna där många njuter av firandet med familj och vänner, se raketer farandes i luften med röda reflexer som barnen med spänning ser på….men att komma ihåg en hyllning som är till för den amerikanska revolutionens resultat. Det har varit en blodig och våldsam kamp för att uppnå den självständighet som nu finns i landet, med ett ansvar för alla att representera sin åsikt till dem som nu styr landet, var och ens frihet.

USA, den enda kvarlevande supermakt, ett folk med kraftfulla idéer som idag är starkt ifrågasatt. Bör vi acceptera deras ledning, deras frikostiga nåd, enorma val som skall skyddas av lagen, när mänskliga rättigheter är så olik emellan olika kontinenter, när USA inte värdesätter sina ingångna avtal med andra nationer eller nationers suveränitet utan ständigt bryter dessa. Landet och folket känner en ständig rädsla för att angripas, för att det alltid finns en fiende, de kan aldrig känna av en samvaro i fred utan befinner sig i ett ständigt krigstillstånd. Landet är att ses som en vargflock med USA utgörande alfahanen, och styrkan ligger i dennes röst, en röst, alla andra ingå i denna flock.

Vem vill ingå i denna flock?

Roland lohr gen Stahl 

 


Pressmeddelandet skickades med Mynewsdesk

MyNewsdesk



Annons



billiga resor